Det finns mycket som jag skulle vilja säga. Den här helgen. Det hände mycket. Väldigt mycket. Min telefon gick sönder. Det är kanske det mest oväsentliga av vad som egentligen hände.
Men efter att all nervositet släppt, efter att jag dansat med fiender och kära vänner i lokalen, under alla himlar och stjärnor och alla försök till att få ur dig ord så kunde inte jag heller få ut några. Bara tomma meningar och arga tankar. Det kanske var lättnaden och tomheten som gjorde att mina glada ögon blev ledsna och gamla minnen förstördes. Det enda jag hoppas nu, minuter, timmar och dagar efter är att alla ska bli lyckliga och få känna kärlek någon gång i sina liv, en kärlek man får tillbaka.
Det är inte de döda man ska tycka synd om, utan de levande, speciellt de som aldrig älskat eller får vara älskade tillbaka.
