- "You are always so surprised..."

I helgen har jag varit hemma hos mamma, men utan kamera tyvärr. Ingen har kunnat nå mig för telefon******** har slutat funka. Så medan jag har varit otrevlig mot alla vänner som har varit oroliga över vart jag har varit så har jag spenderat tiden med att gå promenader i ett vinterklätt Sigtuna, fikat med bror och mor, tittat på "Wives and Daughters", planerat min framtid och lyssnat på familjen Nilssons lyckopiller, Mr Jamie.

Jag tittade på Harry Potter igen med bror Fredrik och mammas pojkväns son Edward
Vi hade bästa platserna, i mitten av i mitten. Men jag satt längst ut av vår trio, bredvid ett par. Killen satt närmast mig, och om han inte hade tungan nere i sin flickväns hals så satt han och smyggrät eller snora i sina händer. Jag satt där, i mitten av i mitten, men min popcorn á la X X X L och tyckte lite synd om mig, medan Ron och Hermione håller om varandra på duken.
(Oh att vara ensam singel, jag menar - Vad är väl en bal på slottet? Dötrist!)

När jag kom hem så flyttade jag runt de få möblerna jag har i min stuga och studerade en vacker present från sydligare breddgrader. Från vår vän drömmaren. Åh vad jag saknar honom! Tack för en underskön målning som ska ramas in och hängas på väggen. Tack!